Kunna älska eller säga ifrån?

Jag mötte ödet och nu får jag klara av konsekvenserna.

historien om mitt lidande tar aldrig slut... efter att jag fick min livs första kärlek ,

och sedan gick han sin väg. jag grät varje natt under 5 månader och han fastande i mina tankar i 8 månader.

tanken om. om de aldrig hände så.

När vi väl kom tillbaks som vänner ett tag, så blev vi tillsammans igen.

Jag var så lycklig jag skulle kunna dö så lycklig jag va att vara åter i hans armar men sedan ..

Lämnade han mig en än gång. Tårarna ran och ran..

Efter 4 månader va de min vän jacob som fanns för mig.

Men efter ytterligare 3 månader va vi visst kära i varandra.

Han gav mig en lycka som ej gick o beskriva.. 

Men allt han har gjort efter allt jag har fått vara med om dessa 5 månader så har jag ba lidit ännu mer.

Jag vill va själv i mitt mörker med alla ljus släkta, utan att någon ska komma o tro de är mitt ljus i livet.

Men jag kan ej... de går ej... Rädsla är vad jag fruktar,

Jag vill bli oälskad sen leva i drömarnas värld o begravad under jorden. Min själ ska ej behöva lida med min kropp.

Jag kommer jag tänker låta den svepa fri en vacker dag ...